Jag är så jävla avslappnad i kroppen så jag vet inte vad! Förmodligen för att jag har druckit 2 glas vin, men allra mest för att jag har vart barn och gubbledig i 6 timmar idag. Jag mötte upp Evelina på byn, vi gick igenom loppisarna, sedan gick vi och köpte fika som vi gjorde iordning hemma hos henne och där satt vi och fikade, pysslade med dockskåpen och surrade om allt mellan himmel och jord. Herregud så skönt det var! Att bara få vara Evelina ett tag. Och när jag kom hem så sov Liv! Det här kan jag leva på ett tag! 

 

Och Evelina, det här måste vi göra om! 

 

Jo, det är en aning kontrast mellan det här inlägget och inlägget nedanför, ja.

 

 

Men alltså. Jag beställde ju kläder i torsdags, jag kryssade till och med i express leverans och betalade hutlöst extra för att vara säker på att kläderna skulle hinna fram innan midsommar. Jag tänkte att det var hel lugnt, syrran beställde ju en klänning en vecka innan studenten och den kom ju fram inom en vecka UTAN express leverans.

 

Och mitt paket? Ptja, det ligger på hub 3 i Birmingham, där det har legat i några dagar nu, och förväntad leveransdatum är 25:e juni. Så jävla typiskt! Nog för att vi ska fira midsommar i stugan och det känns sjukt meningslöst att klä upp sig för att umgås med mor, momma, Janne och syster i skogen i Graninge och jag hade ju inte heller planerat att göra det, men det är ju en principsak! För fan.

 

I övrigt så är jag i tagen att göra en ny blogg, med bara hemmafix,  så det kommer inte dyka upp fler hemmaprojekt här framöver, eller alltså jo, det kommer det ju, tills jag har övertalat syster att göra en grym bloggdesign (Förhoppningsvis snart). Där kommer det inte vara lika hafsigt som här utan en blogg med enbart hemmafix, trix och pyssel, inga fler instagrambilder utan det blir till att damma av systemkameran. Hä bli no bra dä.  

 

Joråsattsåäre.. 

 

Ibland blir jag bara så galen att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

 

Liv vaknar, jag kliver upp med henne. Gör henne iordning för dagen, ger henne frukost och börjar laga mat som Liv ska ha till lunch, samtidigt som jag tjatar Robert ur sängen, vilket brukar ta minst 30 min (sällsynt som fan) och som mest 2 timmar. Så ser en vanlig jävla dag ut. Jämt! 

 

Till slut får jag upp Robert ur sängen och ber honom att åka och köpa spackel och slippapper så att jag kan få bli klar med Livs rum någon gång. Efter en jävla massa tjat gör han det, men då är tydligen bilen strömlös för att han glömde lamporna på igår. 

 

Ja, så då tänker han gå ut med Liv, skitbra ju, men det är jämt här jag blir så jävla irriterad.

"Men kan du leta åt kläder åt Liv då så jag kan gå" "men kan du göra det då? Jag är ju snäll och går på affären åt dig!" Eh.. För det första, så är det spackel och slippapper till LIVS rum, för det andra, när fan får jag hjälp med sånt? Och för det tredje vem fan behöver hjälp med en sån simpel sak? Och för det fjärde, jag står och lagar mat till Liv samtidigt som jag hänger upp tvätten som Robert aldrig hängde upp igår. Nej, jag tänker inte hämta några jävla kläder!

 

Samma visa varenda.jävla.gång. Som tex på kvällen, de gånger han faktiskt tar på henne pyjamasen "kan du hämta det, leta åt det, bla bla bla" 

 

Det jag blir mest irriterad på är att det verkar vara så förbannat jävla jobbigt att göra något. Och så är han tjurig för att han inte kan göra vad som helst när som helst på dygnet bara för att han har semester. Han får ju, trots det, göra nästan precis vad han vill för annars sitter han bara och tjurar hela kvällen. Jag vet inte vad jag ska göra för att få han att förstå, att har man skaffat en familj, så får man nog leva därefter.

 

Gaaah!

 

 

 

 

 

Livs första barnvakt. Det gick ju inte sådär jättebra, det gick bra från början, sedan skrek hon mest hela tiden och till slut fick fammo och faffa ringa på förstärkning vid 9 tiden. Alltså, minen när jag kom hem, ursäkta om jag låter skadeglad, men jag har aldrig någonsin sett ungen så lycklig och jag har nog aldrig känt mig så älskad någon gång, underbara skitunge! 

 

Men det var ju en aning överdrivet optimistiskt att tro att hon skulle klara en hel natt borta när hon för det första, är så mammig att knappt pappan i hushållet kan natta henne, och för det andra så var det ju faktiskt första gången vi någonsin lämnat bort henne.

 

Men jag fick ju några timmar hemifrån och middag med trevligt sällskap! Så mycket mer behövs faktiskt inte.

 

Jag har beställt kläder idag! För typ första gången sen forever. Jag kommer förmodligen bli besviken som vanligt och inse att jag är så jävla tjock att ingenting i hela världen passar. Men det tar jag då och tills paketet anländer tänker jag vara glad.

 

Och så blev det onsdag (Jag var tvungen att kolla vilken dag det är, mammaledigheten gör mig sjukt dagvill, allra helst nu när Robert har semester).

 

Jag hittade ett jättefint skåp på facebook igår, så idag for vi ner till forsmo och hämtade det. Det kommer bli så sjukt fint med lite färg och fix. Det var väl liite av ett impulsköp och jag har faktiskt ingen aning om det får plats någonstans här hemma. Men det är fint och det var billigt, jag tycker det borde räcka som argument.

Annars då?

 

Det här med att sluta amma just när jag slutade, det är nog det bästa beslut jag tagit, åtminstone på väldigt länge. Liv äter, dricker mer, är gladare och hon sover, nästan hela natten! Vi slipper tjafset och krånglet som pågått ända sedan hon började amma och jag mår så mycket bättre. Det känns som att allt ansvar inte längre bara hänger på mig gällandes maten.

 

Jag hade sett framför mig dagar, kanske till och med veckor av skrikig otröstlig bebis och tuttar med mjölkstockning som man till slut måste operera bort, typ. Men mina tuttar mår skitbra, Jag mår skitbra och Liv framför allt, mår skitbra. Ni anar inte hur skönt det är! 

 

 

 

 

Vi har två asfeta spindlar som har bosatt sig i vårat badrum. Såna där riktigt stora, kolsvarta, med äckliga tjocka ben. Både jag och gubben är så jävla fjantiga att vi inte vågar döda dom.

 

Jag försökte en gång. Med en rengöringsflaska försökte jag mosa en som jag hade fått syn på, jag sprang efter och slog med flaskan mot golvet och skrek varje gång den sprang iväg. Dom är förbannat snabb dom jävlarna. 

 

Nu har jag inbillat mig att dom är i full färd att föröka sig och snart kommer badrummet att krylla i äckliga stora spindlar och så kommer dom att attackera i grupp och döda oss när vi sitter och gör vårt på skithuset. Trevlig död  ...

 

Jag undviker badrummet just nu och väntar på att Robert ska vara en riktig man och ha ihjäl dom. Robert gör förmodligen detsamma, väntar på att jag ska vara en riktig kvinna och ha ihjäl dom, det hela lär sluta i att vi kommer att lukta skit och vara förstoppade inom en rätt snar framtid.

 

 

 

 

Liv vaknade en gång inatt, EN! Jag hade taggat för en riktigt skrikig natt men icke. Fan så underbart! Hon vaknade kl 4 och var döhungrig så jag gjorde iordning välling, men den gick inte. Jag försökte och försökte men nej. Så till slut gav jag henne en fruktsmoothie och den slukade hon på ca 1 sekund, så då hämtade jag en till och sen blev hon nöjd. Sedan tog det ungefär en timme för henne att somna om, utan så mycket skrik, hon var mest bara busig. Sedan sov hon till 10! 

 

Det är lite synd på vällingen eftersom att den enda vätska hon då kan få i sig är vatten och hon dricker väldigt dåligt, ca 10ml per mål och någon skvätt här och där. Men vi får väl avvakta och se hur det blir i dagarna, det tar väl ett tag innan hon har avvänjt sig amningen helt.

 

Själv sitter jag här med överfyllda skitömma tuttar och världens mensvärk. Ja, mensen valde att komma tillbaka efter EN amningsfri natt. Dom som sa att mensvärken försvinner efter att man har fött barn kan ju för övrigt ta sig någonstans! 

 

Liv ligger och sover och jag har bäddat ner mig i soffan och här tänker jag ligga. Åtminstone tills Liv vaknar.

 

 

 

Nu har jag slutat amma, på riktigt. Jag har velat fram och tillbaka nog länge nu, jag bestämmer mig och så får hon inte amma på flera amningstillfällen, sen när det blir alldeles för outhärdligt så har jag gett upp och så har hon fått amma.

 

Så jag smällde i mig en vetekaka med ost på idag så nu kan jag helt enkelt inte amma, för då kommer Liv må jätte dåligt och få massa utslag. Så nu är det bara att härda ut. Vad jag har läst, när man tvärslutar att amma, så brukar det ta några dagar med en heel del skrik innan dom accepterar att det är över, men det är ju väldigt olika det där.

 

Det har gått rätt så bra under dagen, hon har ätit lite dåligt men det brukar hon ju göra och sedan ta igen det på natten med amningen, vilket har visat sig hittills. Halv 7 somnade hon utslagen, nästan utan skrik, sedan vaknade hon bara en halvtimme efter och ca 2,5 timmar tog det att få henne att somna nu. Det känns som att det kommer att bli en lång natt inatt, men i det stora hela så kommer det bli värt det. Hoppas jag.

 

Jag känner mig ju för övrigt som världens sämsta morsa när jag bara sitter där och håller i henne och vägrar ge henne det hon vill ha och hon skriker och skriker och jodå, jag har hunnit gråta en skvätt med. Det är ju något speciellt ändå, något som bara Liv och jag har. Något som är bra är ju att nu kan både Robert och jag köra nattning och varannan gång om det skulle bli mycket och kanske, att jag skulle kunna få en sovmorgon någon gång i framtiden och till och med ta en tur till stan över dagen och hälsa på vänner m.m. 

 

 

 

Jag älskar loppisar! Det finns inget bättre än att ta en liten roadtrip och gå in på alla loppisar efter vägen och det var precis vad vi gjorde idag, en tur till imnäs, näsåker, omsjö och en loppis efter vägen blev det. En sticksåg, jordglob, margarinlåda och en matta fick vi med oss hem. Jag såg ett så fint teakbord som skulle passa perfekt i vardagsrummet men jag kände att 400:- var lite väl mycket, så den får vi fundera på. Tyvärr är jag värdelös på att pruta eftersom jag saknar mål i mun och gubben är likadan.

 

Efter loppisturen tog vi en tur till Livs farmor och farfar och därefter blev det lite fiske. En riktig bjässe drog jag upp! (Ok, den var ganska liten.. Och det var Robert som håvade upp den.. Och dödade den.. Men det var jag som kastade och det är det som räknas!) Fan vad jag saknar att fiska! Ta en tur med båten, fiska och bara vara, åh.

 

Hur som haver, en riktigt bra jävla dag!

 

Vi har aldrig lämnat bort Liv, inte ens en timme. Det har liksom inte behövts och jag har inte känt behovet av det. Det sägs att jag är överbeskyddande, det är jag, det är lite som ett stående skämt att Liv kommer att vara den ungen på lekplatsen med hjälm, knäskydd och ryggplatta. Men det har väl sin grund i att Liv har vart såpass sjuk och att jag, inte än, riktigt fattat att hon är "en helt vanlig" unge nu... Och så kanske lite för att jag är överdriven hypokondriker.

 

Men särskilt nu känns det inte sådär jättelockande att lämna bort henne, när den enda maten hon får i sig i princip bara är via amning och så ratar hon ju flaskan totalt.

 

Gubben är på som fan att vi ska ha barnvakt och en hel del andra är på och påstår att "jag måste lära mig att lämna bort henne, annars kommer hon att bli mammig och blyg". Eh ja, men vilken 8 månaders är inte mammig? Särskilt när mamman erbjuder tuttar. Jag förstår inte hetsen med att "integrera och skapa ett socialt nätverk självständigt" när man inte ens kan stå på två ben.

 

Jag började dagis innan jag var ett, jag lärde mig gå på dagis, var en skitsocial unge. Nu toppar jag listan på dom mest asociala människor som finns.

 

Det har nog sällan med uppväxt att göra hur pass blyg och oblyg man är, visst det påverkar säkert, men i det stora hela så har det nog med personlighet att göra. Ja, tänk för att små barn faktiskt har personligheter.

 

Självklart ska fammo och faffa få vara barnvakt och självklart ska de som vill få lämna sina ungar när helst de vill, det är inte det det handlar om, utan att det är inte så lägligt att lämna Liv just nu och att folk ska sluta lägga sig i. Jag skaffar barnvakt när jag känn fört. :)

 

Jag satt och googlade lite eftersom att jag tycker att Liv har vart på så få BVC besök på sistone, hon har vart där en gång sedan hon fyllde 6 månader och ska inte dit förrän hon fyller ett år. Det finner jag jävligt märkligt med tanke på att när vi sist var där så så hade hon varken gått upp i vikt eller växt på längden. Enligt vårdguiden ska man på kontroller 1 gång i månaden för att mäta och väga. Ska jag, som förstagångsmamma behöva googla mig till det? Bara för att vi har en jävligt inkompetent bvc sköterska? Alltså jag har inte mycket för den människan och jag förstår, helt ärligt, inte hur hon kan få ha jobbet kvar. Det grundar jag ju självklart inte bara på den här händelsen, men det är så mycket hon gör fel att jag inte vet vart jag ska börja. Och som jag har skrivit tidigare, jag tvivlar starkt på att människan överhuvudtaget har någon utbildning.

 

Det är ju en jävla synd att vi ska behöva byta bvc till Sollefteå, 8 mil bort, för att sköterskan är inkompetent. Men jag har ju som inget annat val. Jag vill ju mitt barns bästa.

Jag håller, allvarligt, på att bli galen! Det här med amningen går ju käpp rätt åt helvete, det spelar ingen roll hur mycket mat vi introducerar, hon övergår mer och mer till amning. Och nu, nu har hon börjat totalvägra napp! Har inte en aning om varför, men det betyder ju att hon ska sitta vid tutten typ hela.jävla.tiden. och allra helst på natten, och vid minsta lilla pip så är det jag som måste sätta mig och amma.

 

Jag orkar inte!!

 

Nu är det fan jag som tar mitt pick och pack och reser hemifrån några dagar, så får Robert ta smällen. Det är hans tur nu! Jag måste bara erhålla lite kosing först.. För i helvete skattepengar, kom nu!