Nu har jag slutat amma, på riktigt. Jag har velat fram och tillbaka nog länge nu, jag bestämmer mig och så får hon inte amma på flera amningstillfällen, sen när det blir alldeles för outhärdligt så har jag gett upp och så har hon fått amma.

 

Så jag smällde i mig en vetekaka med ost på idag så nu kan jag helt enkelt inte amma, för då kommer Liv må jätte dåligt och få massa utslag. Så nu är det bara att härda ut. Vad jag har läst, när man tvärslutar att amma, så brukar det ta några dagar med en heel del skrik innan dom accepterar att det är över, men det är ju väldigt olika det där.

 

Det har gått rätt så bra under dagen, hon har ätit lite dåligt men det brukar hon ju göra och sedan ta igen det på natten med amningen, vilket har visat sig hittills. Halv 7 somnade hon utslagen, nästan utan skrik, sedan vaknade hon bara en halvtimme efter och ca 2,5 timmar tog det att få henne att somna nu. Det känns som att det kommer att bli en lång natt inatt, men i det stora hela så kommer det bli värt det. Hoppas jag.

 

Jag känner mig ju för övrigt som världens sämsta morsa när jag bara sitter där och håller i henne och vägrar ge henne det hon vill ha och hon skriker och skriker och jodå, jag har hunnit gråta en skvätt med. Det är ju något speciellt ändå, något som bara Liv och jag har. Något som är bra är ju att nu kan både Robert och jag köra nattning och varannan gång om det skulle bli mycket och kanske, att jag skulle kunna få en sovmorgon någon gång i framtiden och till och med ta en tur till stan över dagen och hälsa på vänner m.m.