Det här med viktnedgången och "ett nytt liv" sket sig ju rätt så rejält måste jag tyvärr erkänna. Det gick bra några veckor, jag såg för fan till och med resultat. Men nej.

 

Jag har ju bara mig själv att skylla, men! Liv är en otroligt krävande bebis, vilket jag säkert har påpekat typ tusen gånger, men hon suger totalt musten ur mig om dagarna, med skrik och att jag måste leka apa pecis hela tiden för att hon ska vara något sånär nöjd, lägg till matvägran på det. Sedan kommer Robert hem och tar över på eftermiddagen då Liv (typiskt nog) är som nöjdast och då måste jag hinna städa, dammsuga, hänga upp tvätt, kasta in mer tvätt, laga mat, etc..

 

Jag har ingen tid att omsorgsfullt skriva in antalet kalorier jag har stoppat i mig, någon gång under dagen. Jag är så jävla trött på kvällarna, liks förbannat kan jag ju inte somna förrän 2-3 och Liv vaknar vid 7 tiden varje morgon. Vilket resulterar i att jag är så jävla trött om dagarna. 

 

Jag är så förbannat jävla less och trött på att precis allt ansvar ska hänga över mina axlar, jämt!

Så ja, tro fan det att jag tappar motivationen.

 

Och min kära sambo tycker ju inte att han ska behöva göra något när han jobbar, för att han är så trött, helst inte på helgen heller, man måste ju vila upp sig. Men att vara ute med båten och hålla på om kvällarna, det går bra det, för det gynnar ju liksom honom.

 

 

Jag tror det är dags att försöka skaffa mig ett jobb så att herren i huset, som tror att det är semester att vara hemma med barn, får vara pappaledig och kanske få sig en väl behövande jävla tankeställare. 

 

Åh, pissnisse kattdynga vad le jag är! 

 

 

Osammanhängande bittert inlägg. Men det skiter jag i! Det får för fan vara nog någon gång.

 

 

Dom senaste nätterna har jag inte somnat förrän 2-3 och jag vet inte varför. Ikväll hoppade jag i säng vid 22 tiden, men nu ligger jag här klarvaken ändå. Tankarna snurrar och så tror jag lite att det beror på att Liv somnar allt senare på kvällarna och att jag vill ha lite egentid. Få vara för mig själv ett litet tag.

 

Det är så jävla mycket som ska göras här hemma att jag inte vet vart jag ska börja, så då sätter jag mig bara ner på kvällarna i ren protest ungefär. 

 

Det är snart den där förbaskade loppisen jag anmälde mig på. Vilket betyder att jag måste städa ur hela huset på saker jag vill få bort, sätta prislappar, städa i garaget m.m 

 

Jag har en tvättstuga som är överfull! En tvättmaskin som inte tvättar rent, en torktumlare och ett torkskåp ur funktion och EN jävla tvättställning, vilket gör att jag kan tvätta högst en tvätt om dagen innan det blir torrt.

 

Jag har ett halvt tapetserat rum då jag inte har tid att fortsätta eftersom att jag i princip är blind så fort det skymmer så måste jag tapetsera dagtid och det har jag definitivt inte tid med, vilket resulterar i att alla saker som stod i Livs rum nu står i hallen och det gäller att ha skills för att hoppa över och krypa under allting som står i vägen för att komma till köket, alltid lika trevligt på morgonen. 

 

Jag har ett kök att måla om, ett hus att försöka hålla rent och alltså. Det går faktiskt inte. Inte själv! 

 

Jag älskar Liv mer än allt på jorden men hon är otroligt tidskrävande. Jag kan sätta henne i gåstolen och då är hon nöjd i, på sin höjd, 10 minuter. Då har jag tid att kasta in en disk och inte så mycket mer. Annars är det bus och lek nonstop som gäller heela dagen och de få och väldigt korta stunder hon sover, ja då passar jag på att äta frukost, tidigast kl 1 på dagen eller typ andas och upprepa "gosfraba" för mig själv. 

 

Och ja, jag vet att hon kommer att bli äldre, och börja kunna roa sig själv lite mer, men just nu känns det väldigt, väldigt långt borta och jag måste få ventilera av mig, annars blir jag galen. 

 

Och jag hatar, hatar, hatar!(!!!) Roberts jobbtider. Han åker iväg halv 3 på natten och kommer hem fram mot eftermiddagen på dagen och då är han trött och sover oftast någon/några timmar sedan går han och lägger sig tidigt. Och det är helt förståeligt. Men jävligt frustrerande. Och nästa vecka är det 11-12 på morgonen han far iväg och kommer hem runt allt från 2 till 4 på natten och då sover han ju såklart tills han ska iväg igen. Och som jag säger, det är förståeligt att han måste sova. Men jag önskar ingenting hellre än att han hade ett vanligt jävla jobb. 

 

Jag hade liksom glömt hur det var... 

Här ligger jag, klarvaken! Det kan ju i och för sig bero på att jag fick sovmorgon till halv 1 idag. Det här med sovmorgon är förresten sjukt överskattat. Så fort jag får sova mer än 6 timmar i sträck så går jag som en zombie hela dagarna med huvudvärk och ingen ork överhuvudtaget. Jag tippar på att jag kommer somna runt 3 tiden inatt och att Liv vill stiga upp runt 6. Det kan ju lika gärna bli halv 4 som inatt, men jag hoppas på åtminstone 6. 

 

Ja, sjukt intressanta grejer jag skriver om känner jag.

 

Robert börjar iallafall att jobba inatt. Det ska bli ganska skönt ändå, för de här veckorna han har vart hemma har jag absolut inte fått någonting gjort. Jag vet inte varför men jag har typ en störning i hjärnan (självdiagnostiserad) som gör att jag blir totalt handlingsförlamad när jag inte är själv, störande om något.

 

Annars då? Tiden bara rusar förbi och det är inte alls länge tills Liv blir hela ett år, he-rre-gud! Men det är fullt upp med den här jäntan, jag har aldrig hört eller sett någon vildare unge och med ett humör utan dess like. Det är så kul (kul och kul, mer intressant) att se att vi är så jävla lik till humöret, superglad ena sekunden för att nästa vråla och vara skitförbannad och sekunden senare vara världens gladskit. Och vild, herreminge, hon är aldrig någonsin still, eller tyst. Så vild att hon har liksom inte tid att ställa sig upp mot saker, hon kastar sig rent ut sagt på dom, vilket resulterade i ett antal slag mot huvudet och diverse, så nu har jag faktiskt köpt en sån där vadderad hjälm (sån hjälm som jag för övrigt skrattade åt folk som hade och svor, att så nojig tänker jag minsann aldrig bli) och tro mig, den behövs. Om hon ska ha huvudet i behåll.

 

Men det är så jävla kul att se allt hon gör och upptäcker och det går så fort nu, hon har börjat dra sig upp mot saker och ålar snabbare än ja, någonting som ålar jävligt snabbt iallafall. Krypa, det kommer hon nog inte göra, hon ställer sig på alla fyra men sen lägger hon sig och börjar åla, ala militärstyle, det går ju mycket snabbare. Men hon har verkligen tagit igen de där 4 månaderna hon i princip sov sig igenom, med råge. Våran underbara älskade go skit! <3

Det blev en spontan tur till Övik idag och kolla lite. Lite tapet och färg köp på Rusta, lite smink, kläder, vin, fiskespön (för Roberts del), barnens hus, m.m. 

Just nu sitter jag och dricker lite vin och beställer tapeter till Livs rum, det blir den rosa (det känns, som tidigare skrivet, att den gula blir för skrikig).

 

Åh, vad segt det går med designen till min hemmafixblogg. Headern är näst intill färdig, men meny, bakgrund typsnitt och gud vet vad ska ju också fixas och den enda tiden till det är ju när Liv har gått och lagt sig och då är jag så trött att jag inte orkar greja på med det. Men att jag har börjat är ju en god start..

 

Annars har jag tapetserat idag. Vi skulle ju försöka igår, jag och Robert, kl halv 12 på kvällen. En våd fick vi gjorda sedan gav vi upp, det går INTE att tapetsera när man är två. Så det var jag som åkte på tapetseringen idag, som för övrigt aldrigt tapetserat någon gång, men det gick ganska bra, förutom att jag hade totalräknat fel när jag köpte tapeterna, för vi blev utan tapeter på en hel jävla vägg. Men då gav Robet förslaget att vi kunde tapetsera en fondvägg med en Pip-tapet, som jag faktiskt tänkt från början men då hela rummet. Så nu får det bli så, en vägg med en härligt färgglad tapet och resten vitt. Även om jag lite smått avskyr fondtapeter så tror jag att det kan bli bra eftersom det är så mycket mönster och färger på den. Så det var ju rätt bra att jag är så pass virrig som jag är.

Sista veckan på Roberts semester! Fy vad (nästan) 5 veckor har gått fort! Vi har liksom inte hunnit med något, inte gjort något nämnvärt. Vad har vi gjort?! Jag får en aning ångest faktiskt. 

Nåja, sommaren är ju inte slut än, helgerna finns kvar och de flesta "evanemang" sker ju inte före juli i princip någonstans, så innan sommaren är slut har vi nog hunnit hitta på något. 

Annars är vi faktiskt på g med Livs rum. Nu är det tamejtusan bara tapeterna som ska upp och det tänkte vi, iallafall börja med när Liv har somnat. Och ännu nästa helg blir det en tripp till Ikea i samband med mormors 80-års kalas, köpa lite hyllor och förvaring m.m till rummet. Det kommer bli vita väggar med färgglad inredning. Jag var först sugen på en Pip studio tapet, men känner att punga ut med ca 7-800kr rullen i ett barnrum är bra dumt, vitt är enkelt och lätt att måla över om det skulle bli några konstverk på väggarna.

Nu låter det som att det är tyst i sovrummet, så nu ska jag gå och slita upp Robert som förmodligen har somnat han med. Nu ska här arbetas!