Jag är för övrigt i Göteborg, min lägenhet är tagen och jag ska flytta ut till den 1 december.





Life is now officially pretty awesome.

Det känns ju lagomt(läs jävligt fittigt) surt att jag for hem med den enda anledningen att någon skulle kolla på lägenheten.

Så ringer hyresvärden, typ en timme efter tiden dom egentligen skulle komma och säger att hon har hittat en annan lägenhet.


That's just fucking awesome.

Jag är hemma i Sundsvall nu.

Nu är hela lägenheten städat och jag har städat den alldeles själv (förutom köket och toaletten..och hallen..och skrubben)


But still.



Nu hoppas jag bara på att den som kollar på lägenheten vill ha den och flytta in i början på december, annars kommer jag att gå i konkurs gånger typ..4

Man kan ha vilket rat/uppspya som helst till flickvän så länge hon har snygg kropp.

You know why?

För det är bara att stoppa en plastpåse på huvudet och köra järnet.

Tillbaka i skrubben igen.



Jag skulle behöva åka hem till Sundsvall och städa lägenheten i veckan eftersom att det kommer någon och kollar på den den 17:e och jag har skola 15-16:e och som det ser ut hemma så kommer jag inte hinna städa på en kväll.


Jag hinner nog inte städa på en vecka.


Möjligtvis inte på en månad..


Jag har inte diskat sedan innan jag for till Eskilstuna..


Det tycker till och med jag är lite äckligt.. nästan.

Inte nice!




Att jag är jävligt bakis och inte kan sova mer är för övrigt inte nice heller.

Så jävla grym!

Före:


Efter:

Smarthet är ju ärftligt har jag hört.




(Nej min mamma är inte alkoholpåverkad eller hög på något vis, hon är bara knäpp i huvudet)

Okej jag fick ett snedslag, kan även kallas för schizofreni.


Klart att allting löser sig.
Och det har inget som helst att göra med att jag dricker vin.


Ehehehe dubbelmoral.



På torsdag sticker jag till Sollefteå igen och blir nog där ett bra tag.

Sådärja, då har jag sagt upp lägenheten.



Jag har för övrigt ingen aning om vad jag har tänkt göra nu eller vart jag ska dra.



jag börjar bli jävligt less på min impulsivitet och att leva med mottot "allt löser sig".


Det är klart, ALLTING löser sig ju, sen om det är på ett bättre eller sämre sätt är en annan sak. Men att gå med den där jävla klumpen i magen och att leva i ovisshet funkar inte.


Man måste jobba för att komma någonstans, man kan inte bara sitta och tro att allt ska lösa sig hur mycket man än vill, det har funkat hittills men det funkar inte i längden.






Sen att jag flyr problemen med alkohol är ju bara idiotiskt, jag vet precis vad jag håller på med och hur jävla dumt det är.



Det är bara den enkla vägen ut.

Imorgon är det jag som säger upp lägenheten, sedan får jag se vad som händer.