Det blev en tur in på akuten i natt för min del. Jag kände ett otroligt tryck mot bröstet och fick väldigt svårt att andas, så vi for in. I bilen blev det värre, hjärtat hoppade hejvilt och rusade och jagfick andnöd, höll på att svimma och trodde på allvar att jag skulle dö. Efter ekg blodtryck och en massa prover så är det ingenting fel. Panikångest är det tydligen. Det är väl efter allt som har hänt med Liv att kroppen liksom reagerar efteråt, nu när allting är lungt. Riktigt obehagligt var det iallafall.

 

Och jag mår fortfarande konstigt till och från och får svårt att andas Och är liksom någon annanstans. Det är ju konstigt att det fortsätter, men man reagerar väl olika.

 

Och lite konstigt känns det väl också att Robert är iväg på bowlingträning i 3 timmar, när jag mår som jag gör. Men det är ju bowlingen, prio ett. Dyngkas.