Jag tog mig äntligen mod till att kolla på dopbilderna. Å he-rre-guud! Jag dog, och inte lite heller! Missförstå mig inte, klart som fan att jag vet att jag är tjock, inte ett uns tvivel om saken, men inte SÅDÄR tjock. Herregud och fan och allt möjligt, det är ju helt sjukt vad hjärnan kan luras! Jag hör ju liksom snart till den kategorin som behöver lyftkran för att resa sig upp. Nu vill jag bara gräva ett hål, bosätta mig där och svälta halvt till döds och sen krypa fram igen. Typ. 

 

Jag tänkte att kanske en dietist vore någonting, men nej, jag har gått hos så många dietister och läst på om mat så att jag kan bli en dietist själv snart. Om jag nu vet allt som är nyttigt och inte nyttigt, varför gör jag det då inte? Förmodligen för att jag är dum i huvudet och har total avsaknad av självdiciplin.

 

Jag har nog testat alla dieter i världen, men de enda dieter som funkar på mig är vin dieten, dvs vin till frukost lunch och middag, och bulimi. Och det känns ju lite som att jag har växt ifrån det levernet, faktiskt.

 

Det dummaste jag gör är väl att jag äter i princip en gång om dagen, dvs att jag sätter mig själv i svältläge och när jag väl äter så absorberar kroppen allting. Istället för som jag borde göra, äta fem gånger om dagen men väldigt lite. men vem fan har tid att äta 5 gånger om dagen? Jag har knappt tid att äta en.

 

Men jag får väl helt enkelt ta mig tid då, innan vi måste beställa en lyftkran. Dom är ju faktiskt ganska dyr...