Robert har haft Liv hela dagen, dom har vart ute på promenad, busat och ätit tillsammans. Jag har inte fått gjort någonting. Jag är lite smått i chock känner jag. Jag har inte haft så här mycket egentid (eller egentid över huvud taget) på 7 månader.

 

Men jaag vill ocksåå! Hojtade jag när han skulle göra henne iordning för natten. Det är ju tur att han inte kan amma, då skulle jag nog hamna i apatisk shock och aldrig ta mig ur. Nu vill jag helst att hon vaknar, bara litegrann, så jag får gosa liite iallafall.

 

Men alltså, fan så skönt det var! Fler såna här dagar tack.

 

Men inte för många..