Jag vet inte hur många gånger jag har försökt att ta bilder på Liv med systemkameran och det har alltid slutat såhär:

Ungefär som "what.the.fuck.is.that." 

Jag försöker med allt, säger att hon ska dra in kinderna och pluta med munnen, säg "cheeese", jag viftar med alla leksaker som en jävla galning, sjunger snapsvisor, dansar och låter som en apa som hon annars nästan skrattar ihjäl sig åt(ok, inte riktigt, men hon brukar faktiskt skratta åt det..ibland). Men näärå, helt förstenad.

Nåja, vi får väl nöja oss med massa halvluddiga mobilbilder, mobilen är väl inte lika skräckinjagande som systemkameran som är ungefär hälften så stor som hon själv.


Ha! Halva veckan har gått och idag har jag vart ut och gått en sväng, slängt in massa tvätt, plockat i diskmaskin och till och med rensat ur garderoberna som för övrigt blev helt tom när jag tog bort alla kläder vi inte längre använder (Går vi omkring nakna eller?). Jag har tamejtusan gjort ett halvårs verk (om man räknar vad jag har gjort det sista halvåret) och ja, jag är mycket väl medveten om att det är vad normala människor kallar "dagliga sysslor".