Det är rätt kul ändå, jag har bloggat mer eller mindre i 5 år. 5 jävla år, herregud. 

Men jag skäms och skrattar halvt ihjäl mig när jag läser de första inläggen. Det var ju rätt så nytt med bloggar då och jag började att blogga med övertygelsen om att jag skulle bli känd (eh?), så jag började skriva om kändisar och kläder och sådant som inte alls är jag, och det märks. 

Och sättet jag skriver på, herregud, jag verkar ju rent av efterbliven. Läser man inläggen så skulle man kunna tro att det är en 10åring som har skrivit, jag skulle helst av allt vilja radera dom allihopa, det finns inlägg skrivna bara för några månader sedan jag helst skulle vilja ta bort med, men det är ju en del av mig och det är rätt kul att se att man faktiskt har mognat genom åren, om än lite.

Men lite efterbliven kommer jag nog alltid att vara. Min kära mor påstår att det är för att jag fick hjärtstopp vid födseln och inte fick tillräckligt med syretillförsel till hjärnan, jag har aldrig kollat upp det där, det man inte vet lider man inte av sägs det.

På tal om ingenting så var jag till vårdcentralen och vägde Liv idag, 80g upp. Lite för lite, å andra sidan smällde hon av världens rackabajsare igår och hann inte äta ordentligt innan vi gick upp imorse för att vi försov oss, så det kan ju ha lite med saken att göra. Vi får helt enkelt vänta tills nästa vecka och se.

Man kanske skulle göra som resten av hushållet och sova. Jag är dö trött, men det är så skönt att sitta alldeles ifred i tystnad och bara filosofera, vara bara mig en stund.