Jag har börjat kolla på "American horror story". En utmärkt serie för mig som absolut måste sova med lampan tänd och blir paranoid av minsta oidentifierat ljud. Nej, men den är faktiskt sjukt bra och jag är verkligen fast. Den är inte heller överdrivet läskig utan mer spännande. 

 

Förutom avsnittet jag såg igår då förstås. Det var väl inte läskigt i den bemärkningen, förmodligen menat mer som humor, men jag, när jag numera går förbi en spegel tänker jag tyst för mig själv "Here piggy pig pig" 3 gånger och är bombsäker på att en avliden gris-slaktare med grismask ska uppenbara sig bakom mig mest hela tiden. As said, det har hänt betydligt mycket vidrigare saker i serien, men jag ska självklart gå omkring och vara rädd för en man i grismask... Så jävla logiskt.

 

Annars går jag mest och är småförbannad på patriarkatet (sambon) här hemma. Jag fattar att han är trött, vintern är en jävla årstid att köra timmerbil. Men han får ändå sova MINST 8 timmar per natt. "Men du fattar inte hur trött jag är" osv, osv. Jodå jag förstår att du är trött men hur trött man än är så är man en vuxen människa, med familj dessutom och då har man ansvar oavsett hur jävla trött man är! Gissa hur jävla trött jag var när jag pumpade och sondmatade var tredje timme dygnet runt vilket resulterade att jag fick sova max 1 timme var tredje timme i nästan 4 månader. Inte fan klagade jag! Eller jo, jag klagade förstås på den avsaknade avlastningen, men det är en helt annan sak, jag gjorde det ju liks förbannat.

 

Idag när Liv skulle sova middag så hade Robert precis vaknat Greit, tänkte jag, då gör jag iordning välling så kan han natta Liv, det blir ju minst skrik när han nattar och han låg ju liksom ändå i sängen. "Nä, men jag måste ju duscha" fick jag till svar. Och sen undrar han varför jag är så sur. Nämen för att allt är så jävla underbart förstås! Därför är jag så sur.

 

Jag bara undrar hur det ska gå till om jag ska resonera på samma vis när jag börjar arbeta. Att man inte kan göra något när man jobbar. Det mesta kommer förmodligen förfalla och Liv lär bli kvarglömd på dagis.