Jahaja, då hade jag skrivit en hel roman och så försvann allting.

Hur som helst så är vi hemma nu, eller vi kom hem i fredags, Liv har fortfarande sonden och vi inväntar operation i Göteborg, vilken operation det blir, om det blir bandning av lungartären eller om det blir den stora operationen som sluter hålet i hjärtat vet vi inte än, utan det ska dom bestämma efter undersökning i Göteborg. Det blev så verkligt allting, jag har ju vetat att hon är sjuk och jag har vetat att det kommer att bli en operation, men jag har nog inte riktigt förstått och det tror jag inte att jag gör ännu. 

Jag är livrädd för den stora operationen då det innebär att dom stannar hjärtat och kopplar det till en hjärtlungmaskin, men det kommer ju att ske oavsett och jag är glad att det är i Sverige då vi är bland de bästa på hjärtoperationer.

Jag gruvar mig för morgondagen då Robert börjar att jobba igen, det har gått bra med allt med amning, sondmatning och pumpning när han har vart hemma för när jag har ammat så har han värmt maten och sedan sondmatar han och jag pumpar. Då har man lite tid till att sova, äta och ta det lite lungt imellanåt. 

Nu kommer jag att amma, sedan ska jag mäta upp maten, sondmata, trösta en liten flicka som alltid brukar bli grinig efter maten och sedan pumpa och då har det ju nästan gått 3 timmar och då är det dags att börja om hela proceduren igen.

Men det är ju förhoppningsvis bara under en kort period, efter operationen så kommer hon ju succesivt att bli bättre, och det är så värt det, allt kolijox runt omkring, älskade lilla Liv♥