I torsdags och fredags rörde sig lillfisen som tusan i magen, vilket nojarn, dvs jag tycker är skitbra, så jag får bekräftelse på att det lilla livet lever (ja, jag vet jag är jätte nojig). Men så i lördags och söndags kände jag inte ett dugg och jag satt seriöst och grinade (?jag skyller definitivt på hormonerna) för att jag har alltid känt något åtminstone någon gång per dag. 

Men nu är tant lugn för lillfis sparkar på igen. 

He-rre-gud vilken hönsmamma jag kommer bli!

Robert jobbar eftermiddag idag iallafall och jag sitter här och funderar över om jag kanske skulle ta och plugga lite så att jag får göra mitt slutprov någon gång, men det blir inte så mycket mer än funderingar på den fronten, alltid i sista minuten med allting. Det är till och med så att jag överväger att städa istället för att plugga.