Jag får väl sitta här i oktobermörket, alldeles ensam, lagom melankolisk, ack så poetisk och djup, i en mörk lägenhet som upplyses vagt av tända stearinljus.


Jag får väl sitta här och ta mig ett glas vin, kanske två, inte omöjligtvis 3 och spåna mig igenom litterära verk.


Jag får väl sitta här och tända tändsticka efter tändsticka för att jag fullkomligt älskar doften av svavel.


Jag får väl sitta här och drömma mig bort till varmare länder, drömma mig bort till känslan av att få närhet och ömhet av en människa som älskar en.






Jag skulle kunna göra det.




Men Paradise Hotel börjar 19:30.


Och vinet kör jag nog på ändå.