Jag har ringt och ringt och ringt och ringt, överallt. "Vi behöver ingen just nu, men vi hör av oss om vi skulle behöva". Jag skulle dock ev. få inskolning i köket på Gunillagården inför framtiden så ja där finns ju en möjlighet. 

 

Självklart kan jag timvicka lite varstans under en tid, absolut. Men det känns ju inte som min framtidsdröm direkt och så känns Junsele en aning begränsat för de yrken jag vill hålla på med och att starta eget här, jag vet inte. Det måste ju gå runt och helst av allt gå plus, annars kan man ju lika gärna strunta i det. Jag har drömmar, hela tiden kommer jag på nya ideer men kruxet är ju att det är svårt att genomföra på en sån liten ort med så litet kundutbud. 

 

Jag vill inte lämna Junsele, främst för Livs del. Det dagis hon går på nu skulle jag aldrig slita ifrån henne, bättre och underbarare dagis finns inte. Men jag vill liksom inte heller nöja mig. Jag vill inte timvikariera på flera ställen i flera år för att till slut få en fast tjänst när jag är 33, för att jobba, resten av mitt liv, med något jag inte alls har intresse av. 

 

 

Jag har kollat runt på utbildningar och faktiskt hittat en som jag verkligen, verkligen, verkligen vill gå, något jag kan få nytta av och faktiskt göra något eget utav. Men det är ju lönlöst, oavsett om det är distans eller inte så är det oftast träffar var tredje vecka eller liknande vilket inte alls fungerar när Robert jobbar som han gör. 

 

Fan.

 

Varför är det jag som ska nöja mig.