Det var ett tag sedan jag skrev här. Liv har fyllt 1 år och har fullt upp med att lära sig gå. 10 steg som mest sedan druttar hon på rumpan, men hon har ingen brådska och det har inte jag heller för den delen. Hon får gärna sitta under korkeken och dofta på blommorna ett tag till. Om nu korkeken är en synonym för överallt och blommor synonym för precis allt hon kan få tag på.

 

Annars så har jag gått igenom en för tidig 25års kris, piercat septum och gjort en tatuering. Sjukt badass, not. Så nu är jag lugn ett tag. Annars är det väl precis som vanligt. 

 

Jag håller på att bli tokig på att gå hemma. Alltså Liv är världens goaste unge, men bebisprat 24/7 i ett års tid har satt sina spår. Jag behöver vuxet sällskap! Och sysslor annat än att leka tittut, bygga lego och byta blöjor. Det är dags att på allvar börja fundera på vad jag kan ta för jobb, helst för längesedan. Men vad finns det att välja på i Junsele? Jo, tim vik. Inom vården, vilket är fullkomligt omöjligt med jobbtiderna Robert har. Starta eget har jag tänkt på i evigheter men har ingen riktig ide, och utan en riktig ide kommer man ju inte riktigt någonstans. Såatteja... Ungefär där är jag, dvs ingenstans och sjukt stressad.