Tankar snurrar.
Jag har suttit och fört över bilder från mobilen (till 2 datorer då datorer har för vana att haverera så fort jag för över viktiga grejer), 1487 bilder hade jag visst, inte undra på att telefonen har dampat och tjatat om dåligt minne.
Så jag har kollat igenom alla bilder och tittade då naturligtvis förbi bilderna under operationstiden i Göteborg. Fy fan vilken klump jag fick i magen och alla känslor som jag hade då kom tillbaka och sitter fortfarande i. Jag är ju som så att jag vill helst inte se, inte höra och allra helst bara glömma. Det låter kanske jättefel men det är mitt sätt att bearbeta och andra sidan så bearbetar jag det ju inte utan jag skjuter det ju bara bakom mig, men ändå.
Dom har ju frågat, både när vi var i Göteborg och i Sundsvall om vi ville prata med någon kurator om det som hänt. Men vad ska jag säga? Hon har gått igenom en hjärtoperation, det är det hemskaste och värsta jag någonsin har vart med om, det går inte att sätta ord på känslorna och det är ingenting jag ens önskar att min värsta fiende skulle få gå igenom. Visst, jag är fortfarande skit orolig, lappen kan ju släppa och hela jävla proceduren måste göras om, men hon mår bra nu och det är så man får tänka. Det finns inte så mycket mer än så att säga, trots det så har man en massa känslor som det inte går att sätta ord på och så får det väl vara. Så länge jag slipper se bilder och prata om det så funkar det för mig.
Vi får bara önska och hoppas att våran underbara fina tös får fortsätta att må bra och slippa flera resor ner till Göteborg.
Jag har fortfarande inte landat än, det är fortfarande det här med maten, jag tycker att hon har börjat äta sämre igen eller så har hon bara blivit mer effektiv, vågen vi har lånat är värdelös, den skiftar från allt från 100-500g. Det blir vägning på tisdag igen och jag är rädd att den där förbannade sonden ska dit igen. Ja som sagt, jag har inte landat än och visar vågen att hon har gått upp som hon ska på tisdag då, då kan jag kanske slappna av lite, men tills dess så går jag lite på högvarv.
Så är det.
Så jag har kollat igenom alla bilder och tittade då naturligtvis förbi bilderna under operationstiden i Göteborg. Fy fan vilken klump jag fick i magen och alla känslor som jag hade då kom tillbaka och sitter fortfarande i. Jag är ju som så att jag vill helst inte se, inte höra och allra helst bara glömma. Det låter kanske jättefel men det är mitt sätt att bearbeta och andra sidan så bearbetar jag det ju inte utan jag skjuter det ju bara bakom mig, men ändå.
Dom har ju frågat, både när vi var i Göteborg och i Sundsvall om vi ville prata med någon kurator om det som hänt. Men vad ska jag säga? Hon har gått igenom en hjärtoperation, det är det hemskaste och värsta jag någonsin har vart med om, det går inte att sätta ord på känslorna och det är ingenting jag ens önskar att min värsta fiende skulle få gå igenom. Visst, jag är fortfarande skit orolig, lappen kan ju släppa och hela jävla proceduren måste göras om, men hon mår bra nu och det är så man får tänka. Det finns inte så mycket mer än så att säga, trots det så har man en massa känslor som det inte går att sätta ord på och så får det väl vara. Så länge jag slipper se bilder och prata om det så funkar det för mig.
Vi får bara önska och hoppas att våran underbara fina tös får fortsätta att må bra och slippa flera resor ner till Göteborg.
Jag har fortfarande inte landat än, det är fortfarande det här med maten, jag tycker att hon har börjat äta sämre igen eller så har hon bara blivit mer effektiv, vågen vi har lånat är värdelös, den skiftar från allt från 100-500g. Det blir vägning på tisdag igen och jag är rädd att den där förbannade sonden ska dit igen. Ja som sagt, jag har inte landat än och visar vågen att hon har gått upp som hon ska på tisdag då, då kan jag kanske slappna av lite, men tills dess så går jag lite på högvarv.
Så är det.
Älskade lillknott<3
Kommentarer
Trackback
