Istället för att ha fröken bus i famnen/knäet typ dygnet runt, så som jag har haft dom sista veckorna då ingenting annat duger så har jag äntligen fått tummen ur arslet och beställt en bärsele för att förhindra att huset blir oigenomkomligt, jag känner redan nu att jag måste sopa en gångväg för allt rat i vägen. Ok, inte riktigt men nästan. Får det här fortsätta så kommer det på allvar bli så.

Fy tusan som den är efterlängtad! 

 

För som det har vart nu så kan jag bara lägga ner henne på tex babygymmet eller sätta henne i gungan i ca 10 minuter sen blir fröken missnöjd, det enda som duger är att sitta i knäet + att hon inte vill sova ens en timme på dagarna.  

Så ja, kära bärsele, du får gärna komma nu och inte om en vecka som det stod. 

Ja, det var väl det mest händelserika som har hänt idag, annars har Liv och jag bara myst, lekt och mest skrikit (den sista delen stod Liv för). Jag har inte ens gått ut i det fina väder som var idag för att jag inte ens har hunnit slänga in en tvätt så att jag har några kläder. 

Jag gnäller inte på Liv, man får anpassa sig efter sin bebis när dom är såhär små. Jag tycker bara att det är himla synd att hon inte får någon ro och så är jag irriterad på mig själv som inte har kommit på det här med bärselen tidigare.

Men nu så!