Nyårsafton imorgon och alla ska supa skallen av sig - traditionsenligt. Den där jävla nyårsafton som aldrig blir som man tänkt sig och som går ut på att få i sig mest alkoholhaltiga drycker på kortast tid och har man riktigt riktigt otur så kommer man ihåg tolvslaget, och det vill man ju inte!

 

Jag tycker att det är lite komiskt att vi vid precis alla högtider ska dricka oss redlösa. Jag själv tycker att det är asjobbigt med karatefyllor, ångesten dagarna (veckorna(åren)) efter, "dansade jag irländsk dans på baren igår, eller var det bara en dröm?" "Råkade jag limma fast lösögonfransarna på ögonbrynen, var det därför jag hade dom fastklistrad på överläppen imorse?" Alla minnesluckor, ja ni vet. 

 

Nu låter det ju som att jag är förespråkare för nykteristförbundet och det är jag ju verkligen inte, jag har haft mig åtskilligt många karatefyllor själv.

 

Och nu känner jag att det blev ju bara koblaj av alltihopa, jag vet inte ens vad jag vill få fram längre, jag tycker mest att det är lite synd att det är sådan fokus på drickandet (alltså inte drickande som i några glas vin, utan jag menar karatefylla här) just vid högtider, som ju, egentligen ska handla om familjen.

 

 

 

 

 

Hur som haver så blir det nyårsfirande hos svärföräldrarna imorgon och alldeles säkert några glas vin, efter att Liv har somnat. 

 

Gott nytt år på er!