Det blir dop! Den 11. Jag må lida av beslutsångest, men nu är det andra gången vi bokar ett dop så nu blir det fanimig av. Det var mamma och syster som övertalade mig, och momma blir väl glad när dopklänningen används och så har jag ju faktiskt en anledning att få köpa nya kläder.

 

För övrigt så har Robert åkt på magsjukan nu och det är jäättesynd om honom. Han ligger i soffan och åmar sig och säger att han tynar bort. Jag har lagat mat åt honom, hämtat vatten, blåbärssoppa och kokat kaffe åt honom.

 

Vad jag fick göra när jag var magsjuk? Vara ensam hemma och ta hand om Liv och inte fan fick jag någon mat serverad, den fick jag laga själv.

 

Och han kan inte ens resa sig upp från soffan, för "då dör" han. Det är nog tur att det är kvinnor som föder barn, karlarna skulle väl ligga i apati och tycka synd om sig själva flera år efteråt.

 

Liv då? Hon håller sig frisk iallafall, men hon har börjat skrika, hon skriker allt hon kan hela dagarna, inte för att hon är arg, utan bara för att skrika, det låter väl häftigt. Eller så kanske det är vårskriket, för det låter bra likt det om än hundra gånger värre. Hur som helst så är det väldigt påfrestande för hörselgångarna och jag hoppas att hon hittar något nytt, lite mildare ljud som är roligt snart.