Men så less jag blir. Jag var hos barnmorskan idag och Lillfis hade höga/snabba hjärtslag och genom att jag nämnde att jag tycker att de senaste dagarna så har lillens sparkar blivit slöare, liksom mer orkeslösa så ringde barnmorskan förlossningen och vi fick åka in. 

CTG blev taget och det var lika högt då, dom tog blodtryck och lite prover eftersom barnmorskan hade nämnt någonting om det. 

Blodtrycket var inte högre än normalt, visst det är högt men inte så pass att man måste reagera på det viset, särskilt när proverna visar att allt är bra och inget protein i urinet. 

Vad läkaren sa när jag frågade om allt var bra? Jo det var bra, men han tyckte att jag skulle ligga kvar över natten så dom fick ta blodtrycket några gånger för risk för havandeskapsförgiftning?

Men JAG mår ju för tusan bra, det är inte blodtrycket jag är orolig över, det är bebisen och bebisens hjärtljud hade jag lust och skrika rakt i ansiktet på gubbfan efter att jag till och med nämnt att det var därför jag var där. Men det gjorde jag ju såklart inte för att min hjärna lider av apati och jag kom på det efteråt. Jag valde att åka hem, jag ser ingen anledning att ligga och ta blodtryck 2 gånger inatt på ett sjukhus där dom inte ens förstår vad man säger.

Nåja, jag ska dit imorgonbitti kl 8 och kolla blodtrycket och ev. CTG kurva? och då tänker jag fan säga som jag tycker, det kan väl inte vara så bra om Lillfis hjärtljud har gått upp så mycket när h*n har ett hjärtfel. Och eftersom dom inte verkar veta någonting på det här sjukhuset så tänker jag ringa till Umeå och höra där, där dom vet hur läget ligger till iallafall.

Det är ju himla dumt att Sollefteå inte har tillgång till Umeås journaler så att man måste försöka förklara varje gång, och det är en aning svårt när jag själv knappt vet vad hjärtfelet är.