Åh, denna väntan! Det var meningen att vi skulle få reda på något igår, då dom har haft konferens med dom nere i Göteborg om det eventuellt ska bli en tidigare operation innan själva operationen som ska stänga VSD:et. Då ska dom banda lungartären så att det blir mindre tryck till lungorna, men fick vi veta något? Nej. "Det var så mycket här på avdelningen" tydligen. Så då satt vi instängd på rummet hela dagen igår utan anledning, man tycker ju att de hade kunnat nämnt det de 100 tidigare gångerna jag frågade.

Idag ska jag fan ha reda på något, dom verkar ju inte förstå att man är orolig, tydligen ska man skrika och gråta och få ett halvt psykanfall för att någon ska reagera, men sån är jag tyvärr inte.

Liv äter fortfarande dåligt men inatt åt hon iallafall dubbelt så mycket som vad hon har gjort de här sista dagarna och det är ju skitbra, men ändå är det bara hälften av vad hon behöver, å andra sidan så åt hon bara 1/8 av vad hon behöver i morse, så oavsett hur det blir så kommer vi nog att få åka hem med sonden.

 

Mitt tålamod tryter, jag vill veta vad som händer, nu!