Vi blev kvar längre än väntat i Sundsvall, Liv är inlagd pga att hon har gått upp för lite i vikt, hon orkar inte äta lika mycket som ett friskt barn och behöver mer än ett friskt barn, så det blir lite som en ond cirkel det där.

Nu har hon iallafall sond, hon ammar var tredje timme och det hon inte får i sig fyller vi på i sonden. Hon har iallafall gått upp 100g sedan igår så det är ju super. Men det tar tid och jag gör ingenting annat än att amma, pumpa och eventuellt sova en liten skvätt, om det finns tid. Bara amningen tar ju ca en timme med allt lirkande, sedan tar sondmatningen ca 20-30 minuter beroende på hur mycket hon får i sig från amningen, sedan att pumpa ut till nästa "rond" tar ju sin tid det med och innan allt det är klart så är det ca 1,5 timme tills vi ska börja om med allt igen och hur trött jag än är så tar det åtminstone en halvtimme tills jag har kommit till ro och kan ens försöka mig på att sova och så ska man ju såklart äta och trösta en lilltös som har magknip eller inte vill sova.

Jag känner mig lite som en kossa,mjölkas hela dagarna, men det gör ingenting, huvudsaken lillfisan blir lite knubbig.

Och man känner sig en aning stressad när man försöker amma och personalen kommer in och frågar hur det går och om hon fortfarande ammars osv, osv, och stressar på, blä.. Jag vill bara få ordning på det här och komma hem till vardagen igen.