Just nu känner jag att jag håller på att bli tokig, lillhjärtat har vart vaken sedan 22 igår och skrikit. Jag har sån lust att börja med ersättning! Fast jag har och andra sidan lust att springa skrikande genom byn med en yxa i handen nu också. Att först amma, sedan sonda och sist pumpa tar ungefär 1,5 timme, vilket betyder att jag har 1,5 timme att sova, eller ja, på natten sover jag ju ingenting men på dagen.

Jag är trött, trött som fan och jag hatar veckorna när Robert jobbar.

Men jag ska inte börja ge ersättning och jag ska inte heller springa skrikande genom byn med en yxa i handen. 

Någon gång somnar hon väl och efter operationen så blir det förhoppningsvis bättre med amning hit och dit. Men det är långt dit och just nu är jag jävligt knäpp i huvudet. Allra jobbigast är väl att man är själv.