Just nu känner jag att jag håller på att bli tokig, lillhjärtat har vart vaken sedan 22 igår och skrikit. Jag har sån lust att börja med ersättning! Fast jag har och andra sidan lust att springa skrikande genom byn med en yxa i handen nu också. Att först amma, sedan sonda och sist pumpa tar ungefär 1,5 timme, vilket betyder att jag har 1,5 timme att sova, eller ja, på natten sover jag ju ingenting men på dagen.

Jag är trött, trött som fan och jag hatar veckorna när Robert jobbar.

Men jag ska inte börja ge ersättning och jag ska inte heller springa skrikande genom byn med en yxa i handen. 

Någon gång somnar hon väl och efter operationen så blir det förhoppningsvis bättre med amning hit och dit. Men det är långt dit och just nu är jag jävligt knäpp i huvudet. Allra jobbigast är väl att man är själv.

I got my big ass phone, och jag skojar inte, den är sjukt stor med sina 5,5 tum och jag tyckte att iphone var stor. Den går inte över huvudtaget att operera med bara en hand, men den är sjukt nice! Jag har i och för sig inte hunnit kolla igenom så mycket utan mest suttit och ritat i draw something, men jag är ganska lättimponerad. Den har för övrigt jävligt bra "igenkänning" när man skriver med pennan.

Liv har börjat få kolik liknande symptom på nätterna. Hon börjar runt kl 23 och håller på hela natten, inatt höll hon på till 7 imorse och skrek som jag vet inte vad, men jag tycker inte att det kan vara kolik heller, för det kan man väl inte få nu vid två månader? 

Men symptomen är ju precis som kolik, hon gallskriker, vill äta, men ändå inte, och drar upp fötterna mot magen och det enda som funkar är att man går och "hoppar" med henne, då somnar hon direkt. Men så fort man lägger ner henne igen börjar hon gallskrika, stackarn. Jag vet ju inte om det kan ha med hjärtat att göra heller, men då borde hon väl alltid skrika? Åh, jag blir knäpp, varför kan inte bebisar bara prata? Nåja, jag får ringa till sjukhuset imorgon och höra. 

Liv är iallafall två hela månader idag! Men det känns konstigt att hon bara har funnits här i två månader, det känns ju som om hon har funnits jämt, mitt fina lilla hjärta♥

Vi har  fortfarande inte hört något från Göteborg och det är 1,5 vecka kvar på månaden. Nåja, det är väl bara att börja packa lite smått, rätt vad det är så hör dom av sig dagen innan vi ska åka ner... 

Det är fullt upp hela dagarna så jag hinner inte med mig riktigt känner jag. Det är inte jobbigt på så sätt att det är ansträngande så, men den ytterst minimala sömnen gör ju att allt blir så mycket mer jobbigt. Det är jobbigt när man är ensam hemma på dagarna och ska amma, sondmata och pumpa var tredje timme och sen att Lillan behagar att vara som grinigast på natten gör ju det hela lite mer jobbigt. Robert jobbar ju som han gör och måste ju sova på nätterna, iallafall när han jobbar förmiddag och det är helt förståeligt så att han inte kör av vägen eller något liknande.

Men det är påfrestande och sen den ständiga oron inför operationen och för hur Liv mår ligger ju alltid i tankarna. Hon har ju börjat att hosta så mycket och får såna attacker att hon hostar så hon spyr men det går inte riktigt ibland och så får hon i samband med det knappt luft så att hon inte kan andas. Fast hon verkar ju inte lida av det så långvarigt då hon är glad och nöjd efteråt, men mamma typ storgråter och är livrädd. 

Lite, eller snarare mycket tråkigt är det ju också att jag inte har någon här i närheten som man kan slinka iväg till och få lite avlastning hos.

Inte heller har vi hört något från Göteborg om när vi ska ner, halva månaden har gått och det vore ju trevligt att få veta lite i förväg iallafall..

Ja men dåså, nu har jag fått beklaga mig lite, nu är det bara att ta nya tag och jag och underbara, älskade lilla Liv planerar att vara vaken till åtminstone 2-3, men det gör nog ändå ingenting när allt kommer omkring, hon är ju så förbaskat underbar <3

 

Åh busunge! Gissa vem som drar ur sonden EN dag innan vi ska till Sundsvall? Jo, lilla Liv. Jag har hon till och med i knät, kollar bort seriöst i en sekund och i nästa så sitter hon som om ingenting har hänt med den lilla slangen i handen och faktiskt ler. 

Jag ringer Sundsvall och frågar vad vi ska göra, det känns ju ändå dumt att åka till sollefteå nu när vi ändå ska vara i Sundsvall om några timmar och det slapp vi, jag ska istället truga med nappflaska varannan timme som hon för övrigt vägrar ta. Nåja vi får göra vårat bästa och hoppas på att Liv blir så pass hungrig att till och med flaskan duger.

Åh, bajskorv säger jag bara.

 

Japp, moget.. Skitmoget.. hehe..

Jag höll på att få fnatt igår, min telefon beslöt sig för att lägga av totalt, det känns lagomt passande just nu när vi badar i pengar, not. Vi hittade iallafall en gammal skruttig ericsson som fungerade som tur var, det hade ju inte känts så roligt att gå här hemma med en liten utan telefon. Nåja det löste sig ju efter typ 5 hjärtattacker. 

Imorgon blir det Sundsvall och hjärtkoll för lilla Liv och hoppas att det inte har försämrats allt för mycket, men det känns som att hon är mycket mer trött, orkar äta sämre och hostar mycket mer. Fast det är från dag till dag det där, ena dagen kan hon vara jättepigg och nöjd och nästa dag jättetrött osv, men överlag så är hon nog mest trött våran lilla skatt..


Jag har för övrigt hittat en grym serie som jag kan kika på mellan "matningsvarven", Misfits.

 

 

Åh den är så bra! påminner lite om skins, fast med superkrafter. Freakishly awesome!

 

Liv har fått världens finaste babygym av fammo och faffa! Ungefär såhär roligt tyckte hon att det var!
Nejdå, hon kollar på grejerna men mycket mer än så händer inte, än iallafall :) 

Och Liv vände sig från mage till rygg idag och jag skrek av lycka och sprang och väckte Robert. Undra hur pass till mig jag blir när hon kan sitta, krypa, gå etc. Herregud.

Annars så har jag och Liv hälsat på Evelina och Hardy en liten sväng, man hinner som inte vara borta så länge när hon har sina mattider. Och nu blir det väl bara att sitta hemma, men det är förbannat skönt att det är helg och att Robert är hemma så att man får lite avlastning med allt som har med matning osv att göra.

Jag hittade lite bilder hemma hos mamma när vi var där sist. Lite lik mig är väl Liv iallafall? Inte Liv på bilder kanske men på riktigt. Jo, så är det visste! Nu säger vi så, ok? bra.

Hardy (Livs blivande fästman(Ja, hon är redan bortlovad)) m. familj hälsade på oss på sjukhuset en sväng.


Livs hjärtläkare hörde av sig tidigare än väntat faktiskt och vi ska på rutinkoll igen på tisdag. Det känns skönt, så att man får veta hur läget är litegrann, om det ligger på ungefär samma eller om det är mer försämrat. Jag blir ju så nojig då hon har börjat hosta så mycket, men det kan ju lika gärna vara en förkylning som att det kan ha med hjärtat och lungorna att göra.

Hon har iallafall gått upp bra, 260g på fem dagar, så hon verkar ju ta åt sig det hon får i sig och det är ju super! Men äter det gör hon fortfarande lika dåligt, men hon gör ju så gott hon kan, våran starka lilla tjej♥

Och varför jag inte passar på att sova nu när Liv sover är ju en bra fråga. Det blir mest att man tänker att äh,  jag ska ju ändå kliva upp om 1,5 timme ändå... Smart? Not so much.

Jahaja, då hade jag skrivit en hel roman och så försvann allting.

Hur som helst så är vi hemma nu, eller vi kom hem i fredags, Liv har fortfarande sonden och vi inväntar operation i Göteborg, vilken operation det blir, om det blir bandning av lungartären eller om det blir den stora operationen som sluter hålet i hjärtat vet vi inte än, utan det ska dom bestämma efter undersökning i Göteborg. Det blev så verkligt allting, jag har ju vetat att hon är sjuk och jag har vetat att det kommer att bli en operation, men jag har nog inte riktigt förstått och det tror jag inte att jag gör ännu. 

Jag är livrädd för den stora operationen då det innebär att dom stannar hjärtat och kopplar det till en hjärtlungmaskin, men det kommer ju att ske oavsett och jag är glad att det är i Sverige då vi är bland de bästa på hjärtoperationer.

Jag gruvar mig för morgondagen då Robert börjar att jobba igen, det har gått bra med allt med amning, sondmatning och pumpning när han har vart hemma för när jag har ammat så har han värmt maten och sedan sondmatar han och jag pumpar. Då har man lite tid till att sova, äta och ta det lite lungt imellanåt. 

Nu kommer jag att amma, sedan ska jag mäta upp maten, sondmata, trösta en liten flicka som alltid brukar bli grinig efter maten och sedan pumpa och då har det ju nästan gått 3 timmar och då är det dags att börja om hela proceduren igen.

Men det är ju förhoppningsvis bara under en kort period, efter operationen så kommer hon ju succesivt att bli bättre, och det är så värt det, allt kolijox runt omkring, älskade lilla Liv♥

Jag tror fan inte vi får veta något idag heller. Jag är så jävla nära på att få ett riktigt psykbryt nu, jag orkar inte sitta instängd i det här lilla jävla rummet med världens dåligaste luft och vänta på något som vi skulle ha fått reda på i tisdags.

Så som vi håller på nu, ammar och sondar, det kan vi lika göra hemma för vi sköter allt här själv ändå. Jag förstår ju att dom inte kan skicka hem oss innan dom vet något från Göteborg, men så som det lät på dom så måste hon få ordning på maten, men dom har ju inte ändrat något hittills, så jag förstår inte riktigt. 

Åååh vad jag blir galen! Tur att dom har akutpsykmottagningen bara några meter härifrån, tror jag checkar in mig själv där snart.

 

Klart jag vill att lillan ska få hjälp men det.händer.ju.ingenting.