Sådärja, då har jag sagt upp lägenheten.



Jag har för övrigt ingen aning om vad jag har tänkt göra nu eller vart jag ska dra.



jag börjar bli jävligt less på min impulsivitet och att leva med mottot "allt löser sig".


Det är klart, ALLTING löser sig ju, sen om det är på ett bättre eller sämre sätt är en annan sak. Men att gå med den där jävla klumpen i magen och att leva i ovisshet funkar inte.


Man måste jobba för att komma någonstans, man kan inte bara sitta och tro att allt ska lösa sig hur mycket man än vill, det har funkat hittills men det funkar inte i längden.






Sen att jag flyr problemen med alkohol är ju bara idiotiskt, jag vet precis vad jag håller på med och hur jävla dumt det är.



Det är bara den enkla vägen ut.