Varje gång jag skriver ett blogginlägg är när jag är överdrivet less och irriterad vilket leder till att inläggen kan ha en tendens till eh, ja, argsinthet. Men en får väl se det positivt, det är ju inte så ofta jag skriver, så, så jävla bitter är jag ju inte. 

 

Jag ringer runt och söker jobb, jag har sökt inom det yrke jag är utbildat inom, dvs restaurang och konditori, det gav tydligen inget napp öht. Eller ja, jag lämnade betyg och blev lovad inskolning på ett annat ställe men det blev liksom inget mer. Alltså det är ingen fast anställning jag är ute efter, det är typ icke existerande på den här byn. Jag vill bara jobba extra.

 

Så nu är det liksom allt annat jag måste ringa till, sånt som jag inte har någon erfarenhet av alls, typ banken. 

 

"Ja hej! Jag tänkte höra om ni behöver någon som jobbar extra" 

 

"Ok, vad har du för erfarenhet?"

 

"Eh, ja, alltså.. Jag har en miniräknare på telefonen och vet vad ränta betyder" 

 

Dom kommer ju garanterat anställa mig.

 

Jag MÅSTE börja jobba för att det ens ska kunna gå runt. Med min typ icke existerande föräldrapenning (2800:-/mån) måste vi ändå vrida och vända på slantarna och det fungerar knappt nu. Hur fan ska det gå när den försvinner nästa månad (thank GOD att Robert hade 40 dagar kvar att "ge bort") och vi kommer ligga ytterligare nästan 3000:- back. 

 

Alltså jag kan jobba med vad som helst, när som helst, hur som helst. Men det är förbannat svårt när ingen på hela byn behöver någon. Får ju fan magsår. 

 

Pengar - djävulens påfund är vad det är.