Det blev av!

Operationen blev av, vi gick till sjukhuset 7 imorse och vi fick vänta ända tills halv 11 innan narkosläkarna kom, då hade Liv vart fastande ända sedan 3 inatt. Men det blev av.

Det var det värsta jag någonsin har vart med om, att lämna bort Liv till narkosläkarna, jag har aldrig någonsin haft så ont.

En sån jävla sjuk känsla, som en diffus dröm, overklighetskänsla som jag vet inte vad.

Kirurgen ringde iallafall ca halv 3 och sa att dom hade lappat ihop hålet och det var inga konstigheter under operation. Så nu var det bara att vänta på att dom skulle ringa från IVA och säga att vi fick komma upp, det skulle ta ca 1-2 timmar enligt personal och det tog jag väldigt ordagrant. Efter 1 timme började jag oroa mig mer och mer och när det hade gått 2 timmar och 1 minut då fick jag nog och gick ner till sjukhuset. Då ringde dom alldeles lagom till att vi var framme. Åh, denna oro.

Nu ligger hon uppe på IVA och vi är på Ronald en snabb sväng för att äta lite, sedan ska vi ner till Liv en sväng till och sitta där ett tag och sedan säga godnatt för att sedan gå hit och sova. Det kommer nog inte bli något sova av, men eftersom att det är planerat att Liv ska vara något sånär sövd hela natten så ska vi försöka att sova så att vi orkar med morgondagen då hon faktiskt ska vakna. Allt ser iallafall bra ut och hon mår så pass bra som hon kan just nu. Så vi hoppas att det håller i sig.



Underbara älskade, du gör det så otroligt bra ska du veta <3 våran starka tjej!

Lilla älskade Liv, ja Du gör det så fantastiskt bra. Du starka Liv. Och Du Evelina och Du Robert Ni är också helt fantastiska föräldrar till Liv.Och tack till läkare och sköterskor, tack för att Ni finns.