Göteborg
Inatt åker vi mot Göteborg igen, eftersom att det inte gick några direktflyg från Sundsvall så blev det nattåg från Långsele. Vi åker inatt och är framme imorgon mitt på dagen. Nåja vi håller oss på backen och vi fick en egen sovkupe så jag är ganska nöjd ändå.Nu börjar det bli sådär jobbigt och nervöst igen. Jag trodde inte att det skulle bli lika jobbigt den här gången, men det är det. Om än värre nu när vi vet att det ska bli den stora operationen. Men det kommer gå bra, vi har världens starkaste och goaste tjej! Nu hopppas jag verkligen att det blir av den här gången. Dom kan ju inte skicka hem oss igen.Nej man kanske skulle ta och packa. Jag har tänkt att börja i flera dagar, så att man har allt klart. Men det blir alltid sista minuten, jämt.
Dubbelt upp nästa år
Jag har varken julstädat, klätt granen eller konstruerat det traditionella egendesignade pepparkakshuset, och så får det minsann vara. Jag har griljerat skinkan, kokat knäck och fudge och snott ihop snickers och det får vara nog. Jag älskar julen och allt pyssel som hör till och börjar mer än gärna att stöka inför jul redan i mitten på oktober. Men i år är julen det sista jag har i tankarna och det ska bli skönt att fira jul hos Livs farmor och farfar och inte behöva lyfta ett finger.Men nästa år då jävlar, då tänker jag börja direkt efter midsommar. Så det så.
Dec. 21, 2012
Jag tror min kropp och mitt psyke hade ställt in sig på att operationen skulle vara avklarad nu. Att jag liksom har gjort mitt allra yttersta utan att få ett sammanbrott, för det kommer ju bli bättre. Men nu sedan operationen inte blev av så har jag blivit mer och mer knäpp och jag försöker mitt allra bästa för att inte bryta ihop, men det känns fan nära nu. Jag grinar minst 3 gånger om dagen (bör tilläggas att jag vanligtvis grinar oerhört sällan), jag blir irriterad för minsta lilla sak, jag är konstant trött och orkeslös och jag tappar för tusan till och med hår, jag kan knappt prata och än mindre tänka. Är inte det tecken på stress så vet jag inte.Särskilt idag, Liv har en jätte dålig dag, hon har spytt upp i princip all mat, skrikigt hela dagen och hostat så att man skulle inte bli förvånad om lungorna flög ut, och Robert jobbar idag och jag känner mig handfallen. Och så ska man försöka få ro att pumpa var tredje timme, jo tjena det har ju gått suveränt. Men nog fan går det.. Frågan är ju bara hur länge.
Underbara du, jag älskar dig så det gör ont <3
Hemma i skogen.
Men det var då själva fan, nu är det fjärde gången jag har skrivit och den här värdelösa appen har raderat allting.Hur som helst så är Livs operation uppskjuten tills efter nyår. Det hände tydligen sällan att en operation blev uppskjuten så många gånger, men det hände oss.Vi flög hem från Göteborg i tisdags och Liv lades in på Sundsvalls sjukhus för uppsikt eftersom vi tyckte att hon blivit sämre. Men nu är vi hemma och trots omständigheterna så är det bra mycket skönare att vara hemma här än inlagd på sjukhus tills operation ska ske. Vi har stenkoll på hur läget inte får vara med Liv och skulle det mot förmodan bli sämre eller vi känner att vi håller på att bli knäpp i huvudet så får vi ju komma in på en gång.Liv har iallafall vart piggare dom senaste dagarna och det är skönt som fan, kanske att den ökade dosen medicin hjälper ändå.Men fan så dom har lekt med ens psyke! Ja, inte med mening förstås. Men gud så slut jag är i kropp och psyke efter den här resan, jag har helt och fullt ställt in mig på operation 3 gånger. Den fjärde gav jag upp och förstod att det inte kommer att ske. Jag har aldrig vart så trött och orkeslös som jag är nu, ändå har jag sovit hela nätter i två dagar, jag har verkligen noll energi.Men det är bara att försöka slappna av, skönt att det är jul och mysdagar framöver och allra skönast är det nog att Robert är ledig, så man får hjälp.
Sådan far sådan dotter, jävla sötskitar <3
Dec. 16, 2012
Det är på nätterna jag ligger och filosoferar när man egentligen borde sova.Jag är nervös inför morgondagen och jag hoppas att dom ringer att vi ska komma på sjukhuset för förberedelser inför operation, men troligtvis blir det inte så. Jag har då märkt en försämring hos Liv bara under de dagarna vi har vart här. Hon äter inte alls från mig längre, hon spyr mycket mer och hostar riktigt ordentligt så att det piper från lungorna. Mer trött och kinkig är hon också. Om bara det har hänt på under en vecka så vill jag inte veta hur det kan bli om dom skickar hem oss. Jag tänker inte åka hem utan operation, så det så. Då får dom släpa ut mig därifrån och lycka till med det säger jag bara för jag är jävligt robust.Nåja, jag tänker iallafall inte vara så jävla mähäig på måndag som jag brukar och bara acceptera allting, för så funkar det inom vården, man måste vara påstridig som fan.
Bitterfitta.
Jag är inte den som blir brydd för mycket, men vad tusan är det som pågår med alla pepparkakor, luciakort, och dockor och gud vet vad?
Jag är rätt så säker på att det inte är någon invandrare som har förbjudit pepparkakor, då måste dom ha en ganska komisk syn på sig själva om dom tycker att dom liknar pepparkakor. Inte heller tror jag att det är invandrare som ligger bakom resterande. Utan vi svenskar som är så förbannat rädda för att bli kallade rasister och så får invandrare skulden istället.
Jag blir irriterad för det är petitesser, småsaker som inte borde uppröra så pass mycket som det gör. Det komiska är ju att har kvällspressen fått nys på en sådan liten historia så är dom inte sena med att hitta fler lika dumma meningslösa påståenden. Och folk är bra jävla dumma, ja, dumma som blir upprörda och beskyller invandrare, allra helst muslimer. Är folk dumma på riktigt eller har dom bara inget bättre för sig?
Om man börjar nysta i saker och ting så är det klart att fler liknande saker dyker upp, så är det med allt, var det inte fåglar som föll från himlen över hela världen bara förra året? Det låg flera miljoner döda fåglar vart än man satte foten ju, jag kom inte ens ut genom dörren för fåglarna låg i högar utanför! Eller? Nej inte riktigt så var det, men enligt media så var det så.
Där felet ligger i här i Sverige är inte invandrarna, utan politiken, vi tar in för många invandrare än vad vi kan ta hand om. Jag har lust att länka en video men jag gör inte det för att det kan uppröra och uppröra folk får man helst inte göra i Sollefteå kommun.
Och varför blir vi så förbannat upprörda av att en docka tas bort? Varför är den jävla dockan så viktig? Jag ger mig fan på att om det inte hade skrivits om det så hade ingen märkt det, men nu betyder den allt och utan dockan så blir det tydligen ingen jul.
Och en sak till bara, alla jävla "kollapåmigvadduktigjagär" statusuppdateringar på facebook. "Jag grävde fram en halvdöd hemlös pensionär från en snödriva hon tackade mig med gråten i ögonen, jag som den underbara människa jag är, köpte henne ett hus och gav henne ett startkapital på 375000, senare stötte jag på 3 hemlösa barn som jag bestämde mig för att adoptera och ja just det, jag hann även med att rädda 37 fiskmåsar från att drunkna den dagen" Ge er dumma, dumma människor!
Det börjar fan i mig lukta Tysklad 1939
Dec. 14, 2012
Vi blir kvar över helgen, det finns eventuellt en tid på måndag, vilket jag har lärt mig att det betyder nej. Blir det inte operation så ska vi dit på måndag och se om medicinen har haft någon verkan. Liv har sovit konstant i ett dygn förutom en kort stund nu på morgonen, alltså sovit så pass att det inte går att väcka henne, om det beror på medecinen eller hjärtat vet jag inte, men bra kan det ju inte vara. Sedan kan jag ju tycka att hur bra är det att pumpa i en massa vätskedrivande och annat, det har ju negativa effekter också. Men vad vet jag, jag är ingen läkare. Jag är ju en sån där människa som inte ens tar en alvedon.
Tredje gången gillt, eller?
Fliker in med en liten snabb uppdatering bara.Livs operation blev uppskjuten iigen, precis som jag väntat. Dom ringde nyss från sjukhuset och berättade, dom skulle höra av sig senare under dagen hur vi skulle göra. Nåja, det var ju bra att dom ringde och sa det så att vi slapp åka dit i onödan iallafall.Då har vi en heldag i Göteborg utan några tider att passa, ja, förutom Livs mattider förstås. Frågan är vad vi ska hitta på. Jag hittar till tågstationen så vi får väl utgå därifrån.Man börjar nästan ana att det kanske är dags att åka hem utan operation ändå.
Uppskjutet igen.
Det verkar vara fullt upp här i Göteborg för Livs operation blev uppskjuten igen, tills på fredag. Och det är inte ens säkert att det blir av nu heller utan kanske om några veckor. Jag förstår helt och fullt att det finns mer akuta operationer som dyker upp, men det känns som ett slag i ansiktet om och om igen, jag vill ju bara att Liv ska få må bra och inte behöva vänta tills det verkligen blir akut.Läkaren sa att det eventuellt fanns tid på fredag men att vi skulle ha i bakhuvudet att det kanske inte blev av och det tolkar ju jag som ett klart nej.Hon har iallafall fått mer medicin och ökad dos på vätskedrivandet så vi får se hur hon svarar på den. Jag vet inte vad jag tycker, svarar hon bra på medicinen och går upp i vikt så okej, då är det ju bra att hon får växa på sig och andra sidan tänker jag att om hon inte svarar bra på medicinen och man ska hem och oroa sig konstant och visst, hon blir äldre men kanske svagare och går ner i vikt och inte orkar något. Då känns det ju som att det är bäst nu. Men jag är ingen läkare eller kirurg, det är dom som vet bäst, hur mycket man än tycker att dom inte gör det, jag bara spekulerar och tankarna krockar och går rundgång i huvudet på mig och jag vet för övrigt knappt vad jag har skrivit. Det jag vet är att det enda som betyder något överhuvudtaget är att våran underbara Liv ska må bra!<3Men vi får se, vi håller tummarna för operation på fredag.
Fy tusan som jag älskar dig go unge<3
Operation framskjuten
Oj vilken dag. Operationen är framskjuten till på torsdag då något mer akut dök upp. Men det känns nästan skönt, slipper man bli pumpad med en massa information under en dag och sedan så sker operation dagen efter. Nu blir det mer uppdelat och jag blir lite mer lugn. Det blev riktigt jobbigt i förmiddags, vi kom dit och direkt blev det en massa undersökningar, sedan röntgen, ultraljud och snabbt skulle det ju gå för att vi skulle hinna med allting idag och lägg till en massa ovetande på det, jag bröt ihop och började tokgrina på röntgen, sköterskan måste ju ha trott att jag var knäpp, det var ju inte röntgen som var jobbig, den var väl minst jobbigast av allt. Jag blev bara sjukt stressad.Men nu ska vi tillbaka till hotellet och vi får sova med Liv tills operationen sker, så nu är jag lugn...are.Vilken operation det blir vet vi inte än eftersom att vi inte har fått prata med kirurgerna, men det får vi reda på imorgon.Liv har vart världens goaste tjej idag och charmat alla läkare och sköterskor genom att skratta och le sig igenom undersökningarna, förutom när dom satt en kanyl i huvudet på henne. DÅ jädrar i mig skrek hon, stackars lilla älskade och inget kunde man göra heller. Men nu är hon glad och trött, väldigt trött. Hålet visade sig förresten vara större än vi trott, 7mm hade vi fått höra, nu när dom bara snabbmätte fick dom det till 11mm, det är ett stort hål. Men det fixar dom! 
goa unge <3 hur glad som helst när sköterskorna känner och klämmer
ultraljud av hjärtat
Trötter.
Noll sömn inatt och en lång dag framför oss. Jag har kunnat sova hur mycket jag velat för Liv har sovit, men jag är för uppsjåsad. Jag har suttit och läst en massa bloggar om VSD operationer och det har ju inte gjort mig mindre uppsjåsad, jag måste verkligen veta allt om allt jämt. Det är en tuff tid vi har framför oss och inte allra minst för Liv.Nej matning, pumpning och packning på schemat. Så hoppas vi på att vi har fått ett rum på Ronald så att vi slipper återvända till hotellet.
Göteborg
Nu är vi framme, eller ja, igår kl 18 var vi framme. Jag visste att jag var flygrädd, men inte SÅ flygrädd, jag trodde på riktigt att jag skulle dö 735 gånger. Jag måste nästan säga att det är fan värre att flyga än att föda barn. Ok, inte riktigt men det ligger bra nära varandra.Liv och andra sidan verkade tycka att det var hur mysigt som helst, alldeles lagom ljudnivå och skak för hon sov då hela resan. Men då vi klev av planet, DÅ började hon skrika.Vi har checkat in på hotellet och imorgon har vi en ledig dag, vi tänkte kolla läget på stan och bara ta det lungt sådär dagen före inskrivning. Det känns skönt att ha en dag till godo, innan allting börjar. 
Dec. 08, 2012
Det här är början till förmodligen de längsta timmarna/dagarna i mitt liv och förmodligen Livs också. Taxin kommer 1230 imorgon och tar oss till Sundsvalls flygplats för att sedan flyga ner till Göteborg. Liv blir inskriven på tisdag och operationen är tänkt att ske på onsdag, vilken operarion det blir vet vi inte ännu, men jag har ställt in mig på den stora operationen så att det inte kommer som en shock ifall det skulle bli den. Fyy vad jag har ont i magen! Jag ringde för övrigt barnhjärtcentrum i Göteborg idag för att få reda på om vi hade fått något rum än. Dom hade inte fått svar från Ronald Mcdonald än och tydligen så är det knekafullt på hotellen med, yeey. Jag skulle ringa imorgon igen och höra om det fanns något rum, som om det inte är nog stressigt ändå.Inatt blir det ju knappast någon sömn, jag ska först packa om allt tusen gånger sedan ska jag checka av listan minst sjuhundraelva gånger för att vara säker på att jag inte har glömt något och så ska jag skaffa mig ett rejält magsår tänkte jag.
underbara älskade unge <3
Onsdag.
Att ändra taxi tid var visst lättare än väntat, åh, jag som har legat sömnlös inatt och försökt komma på bra argument till varför vi skulle få hit taxin tidigare, men det var visst bara att säga att jag skulle behöva att taxin kommer tidigare, så var det inget mer med det. Tänk vad jag hade kunnat slösa den tiden på att sova istället, vad hispig man är.
Nåja, jag drog till med lite extra tid så 1230 kommer taxin hit, då hinner vi mata på flygplatsen också. Nu är jag en skvätt lugnare.
Och så var jag en snabbis på vårdcentralen idag för vägning och mätning av Liv, 120g och 1 cm har hon gått upp och växt sedan förra veckan. Men hon sover mest hela tiden nu lillhjärtat, och då menar jag hela tiden, jag kan inte ens väcka henne på dagarna, och hon äter från mig på sin höjd 1 gång per dag, huvva. Tur vi ska till Göteborg snart. Jag vill ju bara att hon ska må bra.
Dryg!
Vi har fått biljetterna till Göteborg nu, men jag förstår inte hur dom har tänkt. Taxin kommer hit kl 14 och flyget går runt 16, det känns ju som att vi kommer att hinna det.. absolut. Sedan ska man ju vara på flygplatsen helst en timme innan och checka in och greja. Och genom att jag inte har flygit sedan jag var typ 13 år så har jag ingen aning om hur allt går till, det är säkerligen inte alls svårt, men med 0 tid till spillo så kommer det ju inte alls att gå. Åh, dumma människor, kollar dom inte hur långt det är från Junsele till Sundsvall eller?
Nåja, jag får ringa och säga till dom. Vi har liksom ett litet barn med oss som ska äta var tredje timme och sondmatas. När hade dom tänkt att vi skulle hinna det?
Å less blir jag, för inte fick jag åka till Sundsvall i helgen och träffa mamma som planerat, för dom är sjuk. Jag tror vi har setts fyra gånger sedan Liv föddes och då har det vart blixtvisiter i samband med sjukhusbesök i Sundsvall och nu får jag ju inte träffa hon på, ja... gud vet när.
Bajs på allt idag, så det så! Nu ska jag baka lussebullar.
